Satan vad tungt det känns idag. Tillbaka pÃ¥ jobbet efter 4 veckors semester, snyft! Även om semestern kanske inte har varit särskilt innehÃ¥llsrik p.g.a. taskigt väder och diverse annat sÃ¥ har det ju Ã¥tminstone varit sÃ¥ sjukt skönt att slippa jobbet ett tag. Jag har absolut ingen förstÃ¥else för människor som mitt i semestern kan säga att det ska bli kul att jobba igen. Vad är grejen med det egentligen? Ok, om jag hade min egen business eller liknande att dona med men fan, jag kommer dÃ¥ aldrig sakna ett jobb där jag är “vanlig anställd”. Sekunden efter att jag har lämnat jobbet är jobbdagen som bortblÃ¥st bortsett frÃ¥n vetskapen att det har tagit ytterligare 8 timmar av mitt liv. Tid som jag aldrig kommer fÃ¥ tillbaka.
Som datasupportsnubbe så är man ju av nån lustig anledning aldrig riktigt ledig heller utan man antas vara tillgänglig för att lösa diverse problem när som helst. Visst, jag hjälper gärna till men va fan, inte precis när som helst. Ett återkommande scenario är den sköna varianten när nån ringer för att få hjälp och börjar med att fråga vad man gör. Jag svarar att jag sitter och fikar med någon (det vanligaste såklart) och utan att ens tänka till på att jag kanske inte har lust att ägna 20-30-40 minuter av min fika till att hjälpa till med nåt jävla problem. Missförstå mig rätt nu, jag hjälper gärna till men det finns gränser, eller?
Nu har jag ägnat lite tid åt att vara bitter och där tänker jag sluta. Semesterminnena och andra glädjeämnen kommer senare. Utan att lova nåt så har jag tänkt att uppdatera bloggen lite oftare eftersom jag har varit ordentligt skabbig på det ett bra tag nu.
Well, lite skitäckligt kaffe och en cigg på det här så är det ännu mer som vanligt, kanon!
Dagens låt:  Mojave 3 - Where Is The Love
Comments(584)