Well well, bara ett halvår kvar tills jag kan åka runt i min lilla pärla igen.
Om någon råkar ha eller känner till någon som har en garageplats över så hör gärna av er, börjar bli lite desperat nu. Bilden nedanför är från reportaget i Folket, fler bilder finns HÄR. Nu är det strax dags att åka hem, fika med Tony och sen smyga förbi bolaget. Kan nog bli en fin afton det här! Tjipp!
Dagens låt:  Alias & Tarsier - Nocturnal Eye
Bytte lite bilder på bloggen. En pytteliten uppdatering nu när jag är för seg för att skriva något hyfsat vettigt. Just nu längtar jag bara som satan till att få se Mark Kozelek på Södra Teatern nu i Oktober. Ok, hur negativt det än låter så längtar jag redan nu tills våren börjar dyka upp. Känns trist att det är ett halvår kvar ungefär, snyft.
Jag tog mig en titt på The Bridge och jag måste säga att jag tycker den var hur bra som helst. Direkt efter att jag såg den så tyckte jag inte att den var något särskilt och precis som Daniel skrev i kommentaren till förra inlägget så hade jag också väntat mig något snäppet tyngre men i flera dagar efteråt så har den fått mig att fundera en hel del på den och insett att den nog var rätt tung ändå. Jag rekommenderar den varmt till alla men som sagt, det är ju ingen rulle att sitta och smålura till med en påse skabbiga micropopcorn. Den var långt ifrån så deppig som jag trodde den skulle vara vilket absolut inte gjorde nåt eftersom den nu var så himla intressant. Well well, se själva!
Jag tror minsann att det är dags att hämta en kopp ondska från maskinen på övervåningen. Allt för att ta sig igenom eftermiddagen som känns ordentligt tung nu efter att ha ätit en sån grym mängd pannkakor. Det var det värt.
Måste bara säga att dagens låt är så sjukt bra att om ni inte hört den så ordna det, snarast! Tjipp!
Dagens låt:  Roisin Murphy - Overpowered
Efter att ha läst en hel del om den så har jag nu inatt tankat hem (schhh, säg inget till någon!) filmen The Bridge.
Under hela 2004 har regissören Eric Steel och hans team filmat Golden Gate-bron i San Fransisco för att dokumentera människor som begår självmord genom att hoppa från den. Efter självmorden så intervjuar han familj och vänner till dem som hoppat.
Det lär ju bli långtifrån det muntraste man har sett på länge men jag tror verkligen att filmen kommer vara bra. Kanske bäst att ladda ner en komedi också så att jag har någon slags motvikt efteråt. Ikväll är det däremot tänkt att glo på Vanishing Point med Tony & Tobbe men om det inte blir allt för sent så kanske det blir The Bridge efteråt, åtminstone för min del. Känns inte direkt som någon film man slår sig ner ett gäng snubbar med popcorn och tittar på. Well well, det visar sig!
“People suffer largely unnoticed while the rest of the world goes about its business. This is a documentary exploration of the mythic beauty of the Golden Gate Bridge, the most popular suicide destination in the world, and those drawn by its call. Steel and his crew filmed the bridge during daylight hours from two separate locations for all of 2004, recording most of the two dozen deaths in that year (and preventing several others). They also taped interviews with friends, families and witnesses, who recount in sorrowful detail stories of struggles with depression, substance abuse and mental illness. Raises questions about suicide, mental illness and civic responsibility as well as the filmmaker’s relationship to his fraught and complicated material.”
Dagens låt:  Tegan & Sara - Dark Come Soon
Ett GIGANTISKT tack till alla som dök upp till Grappa på min födelsedag i Torsdags!!!
Det värmde mitt gamla hjärta och om inte annat så är det en bra påminnelse om varför jag faktiskt är kvar i Tuna, livet skulle vara så oerhört trist utan mina vänner. Visst, några stycken har flytt fältet men ni betyder en hel del ni också!
Självklart även ett tokstort tack till Karin som bjöd in mina vänner i all hemlighet!
Nu är det snart bara 4 & ½ dag kvar av den här veckan, weeehooo!
Dagens låt:  Bat For Lashes - Sad Eyes
Vips så är man 32. Tiden går fort även om man inte alltid har så kul. Som tur är har jag inte så värst mycket ångest över min ålder, det finns tillräckligt med andra saker att hänga upp sig på. Visst, 32 låter hyfsat gammalt men sen är det ju faktiskt inte så mycket mer än så, det låter gammalt men jag känner mig absolut inte lika gammal som det låter.
Kanske är helt fel snubbe att citera men R-Kelly skrev ju lÃ¥ten “age ain’t nothing but a number” till Aaliyah . Ã… andra sidan var ju det när de gifte sig och Aaliyah bara var 15.
I vanlig ordning svamlar jag loss och vem vet, det kanske har med åldern att göra? Hjärnan kanske börjar få svårt att fokusera på en grej i taget och tar hela tiden nya vägar efter varje ord som dyker upp. Hur som helst, jag bryr mig inte så mycket om det. Det får vara som det är och om någon råkar hänga upp sig på det så säg till mig, så jag kan ignorera det ordentligt.
Sista tiden har jag reflekterat allt mer över min ständigt överhängande jobbångest. Jag känner mig som Bill Murray i Måndag Hela Veckan, som om varje dag är likadan och man kommer aldrig vidare. Mitt jobb innebär inte direkt något utrymme för kreativitet, jag kan ju inte hitta på nya sätt att ge folk lösenord för att kunna logga in på sina datorer. Visst, jag får tänka till ibland men det en sån ruskig brist på variation att det känns som om hjärnan går på halvfart, bara den ena halvan som är aktiverad för att man klarar sig på bara den. Man har ju faktiskt bara ett liv så varför ska man egentligen stå ut med ett jobb som inte ger mig mer än en ordentlig ångest när det finns så mycket annat att göra? Slö-, feg- och bekvämlighet är nog största orsakerna.
Well, kanske ska fira till det med att hämta ännu en kopp ondska från kaffeautomaten. Jag börjar misstänka att den kanske har nåt att göra med min vimsighet. Konspiration?
Dagens låt:  The Zephyrs - Setting Sun
Comments(662)